If god is with us then what could stand against?!

"jag vill aldrig hem till sverige men däremot vill jag att du ska komma hit", sa han :( åå jag saknar min bo. Räknar dagarna tills han ska komma tillbaka. Nu är det 12 dagar kvar. En evighet ju!!!

Jag fick precis höra något som jag aldrig aldrig förväntat mig få höra. Och jag bara hoppas att det är över nu.        På riktigt !!



P, Älskar dig i massor

Min prins är i thailand, och jag saknar honom såå. Detta är alltså dag ett mina vänner. Jag fattar verkligen inte hur jag kunde bli så fruktansvärt ledsen när han räknade ned dagarna innan han skulle åka. Men nu är han där iaf och jag vill bara att han ska komma hem. Älskar i ton. GO NATT människor

Att aldrig mer förlåta, aldrig mer nämna.
Nu är det över, nu räcker det !!!

Jaaa, jag vet. Det blir många tråkiga inlägg nu för tiden. Kanske är det för att jag inte sitter vid datorn lika ofta och använder mig ist av mobilen. Skönare, mindre huvudverk, lättare helt enkelt. Till och börja med så har jag märkt av min ensamhet vilket är anledningen till att jag skriver mer än vanligt. Dessutom är det en sorts terapi. Att lätta på hjärtat och sina sinnen, plus att (nu när skolan är över) man håller igång det svenska språket. Vill inte glömma allt vad skolan lärt mig precis..

Hej. Idag är jag rätt trött. Ändå sitter jag här på cykeln i gymmet och tänker ge mer än 100%. Nu ligger jag på 693 kcla. Inte mitt mål precis. Ska ta och sattsa på bandet snart. Anyway. Känner mig lost ang skolan och allt. Men jag vet vad jag vill bli. Och det är jag glad för:) det var allt från mig denna gång. Nu måste jag cykla iväg.

Det kommer nog bli så som jag inte ville att det skulle bli (att jag väntar ett år innan jag börjar plugga eftersom jag har lite andra grejer och ta itu med). Jag funderar på att studera utanför stockholm. Eskilstuna vore något. 1. Jag vill komma bort 2. Jag behöver växa som människa och lära mig lite mer om livet 3. Skaffa kontakter. Nu måste jag plugga upp min matte b. Bara för att liksom, den kan behövas. Sedan kanske ta körkortet. No panic :)

På cykeln i gymmet. Jag är lite stolt över mig själv kan jag säga. Vanligtvis bränner jag 500 kalorier när jag är här. Men de senaste 3 dagarna har jag bränt över 750 kalorier. Hoppas jag går tillbaka till min normala vikt snart.

Ligger på sängen. Tankarna flyger runt. Och dem tar aldrig slut. För dem leder ingenstans. Jag bara funderar, och funderar och funderar. Ja, ni vet. Jag är så ledsen över att inget är som förr, att ingen är sig lik. Att alla har blivit någon form av moster, någon som bär på en mask som jag inte kan få av, som dem själva inte vill få av. Och jag undrar liksom, varför gör dem så, varför är dem inte bara så som dem var innan. Det skrämmer mig faktiskt. Tänk om jag går runt och blir konstig till slut. Bara för att alla har förändrats. Jag har sagt åt mig själv så många gånger att jag ska sluta vara för snäll, att jag ska sluta bry mig om de som inte bryr sig om mig, att jag ska lära mig säga nej när jag känner för det och att ingen ska få trampa ned mig. Men jag är fortfarande där jag var då jag bestämde mig för att tränga bort de som gjorde mig illa till mods. Jag är en grubblare, jag tänker för mkt och repeterar alla tankar minst 2 gånger om. Varför, jag vet inte. Men jag är trött på det här. Vill Lämna allt bakom mig. Alla människor jag känner. Helt ärligt.. Alla utom mina 3 män. pappa, kille och lillebror.