If god is with us then what could stand against?!

När vi bara blev ett namn,en siffra

<3

Still, you'r mine,
 and I want you for a lifetime

Bara gissa vilken som är min. Gissa gissa gissa!!! :P

Det här är grejen med döden!!! Någon går bort och man saknar den (självklart) MEN...man kan inte göra ett piss åt saken. Önskar alla kunde dö samtidigt. Men Gud har sin plan och jag vill ej stå i vägen för den. Men snälla Gud. Kan vi behålla vårt minne när vi återuppföds (om jag hamnar rätt) så vi inte glömmer bort de människor som vi längtat efter att få träffa igen?!? :/

Som det står...
Jag har aldrig gått på toa så många gånger förr under loppet av en dag. Tror ni mig när jag säger 15 ggr?..Minst!
Och det bästa av allt..jag känner mig inte hungrig. 

Det är fortfarande overkligt. Vi känner inte riktigt av det än.
Ändå är det så tomt. Och fast jag inte trodde det (ärligt), så har jag aldrig varit såhär ledsen och nedstämd förut. Jag önskar ingen denna sortens smärta. Vad gör jag om något händer min familj då? Hur fan ska jag överleva då?

Det glädjer mig bara att han inte får ont mer.
Älskade farbror, om jag bara fick krama dig en sista gång..

And so you left us all. We miss you more than words can say.
No more of that pain Love. No more.. <3

"My hands, they were strong, but my knees were far too weak, to stand in your arms without falling to your feet"

Vad spelar det för roll om jag har hela världens pengar men inte har min Gud? Inte blir jag lyckligare av det!!!! Vad är pengar? Jag kanske kan köpa den senaste telefonen, de trendigaste byxorna, den absolut finaste ringen, men det håller inte i längden. För när jag har tröttnat på de till slut, har det inte lönat sig ett piss. Jag vill ha något mer än materiella ting, en annan slags lycka som också ger mig ett evigt liv ,jag vill ha min faders visa ord som mättar alllla mina begär! Amen..

Kan regnet inte bara ta och dö?!
Äcklat ner hela min dag ju. Jag skulle promenera, sitta ute i solen och läsa min "språksociologi-bok". Men nääääj.
Måste flytta utomlands snart.

Well, den gick som väntat.
Och nu får det faktiskt vara nog.
Även fast nästn allt är mitt eget fel. Det är det ju till och med.
Men jag lovar att jag mår bra :)
Kärleken dör dock aldrig, aldrig aldriiig.

Men "tears stres down your face when you lose something you can't replace". Så är det bara.
 

Just nu i detta ögonblick pågår en diskussion..
Jag vill bara veta hur den ska sluta

Jag är i Tumba med big siss och sover över hos kusinerna. De vuxna åkte på en semester ner till Malta och kommer tillbaka om drygt en vecka. I huset är det tyst. De är nämligen så att man fortfarande sover. Det är ju helg! Dock inte för mig. Har massor att skriva och läsa. Tenta när man vill ha den som minst.

Nu har det snart gått två år sedan min andra halva fick second thoughts. Den varken hänger löst eller syns till.
Borta är den, för alltid må jag tro.
Men jag fattar inte. Var jag inte värd mer än så?
Jag menar 13 år!! Komigen bror. Tog du mig förgivet?

Vad det irriterar mig att vi jämt syns i drömmarna. Och hon ler alltid. Men idag höll hon mig hårt och sa förlåt samtidigt som hon grät.   (???)