När ska det klicka?

Det är fortfarande overkligt. Vi känner inte riktigt av det än.
Ändå är det så tomt. Och fast jag inte trodde det (ärligt), så har jag aldrig varit såhär ledsen och nedstämd förut. Jag önskar ingen denna sortens smärta. Vad gör jag om något händer min familj då? Hur fan ska jag överleva då?

Det glädjer mig bara att han inte får ont mer.
Älskade farbror, om jag bara fick krama dig en sista gång..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0