Jag kastades till vargarna (Jag kastade mig själv)

Nu har det snart gått två år sedan min andra halva fick second thoughts. Den varken hänger löst eller syns till.
Borta är den, för alltid må jag tro.
Men jag fattar inte. Var jag inte värd mer än så?
Jag menar 13 år!! Komigen bror. Tog du mig förgivet?

Vad det irriterar mig att vi jämt syns i drömmarna. Och hon ler alltid. Men idag höll hon mig hårt och sa förlåt samtidigt som hon grät.   (???)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0